Sociala bokmärkestjänster och folksomier

Det tog ett tag för mig att att koppla att sociala bokmärkestjänster är intimt ihopkopplat med folksomier som helt enkelt är ett annat ord för sociala taggar vilket i sin tur är en form av metadata.
Den första text jag läste i den här kursen var What is Web 2.0? Ideas, technologies and implications for Education (JISC Technology & Standards Watch, Feb 2007) av Paul Anderson. Då fick jag ingen riktig rätsida på begreppet folksomier men nu har det gått upp ett ljus. Wikipedias förklaring är annars riktigt bra som ett komplement till kurslitteraturen om man vill reda ut begreppen.

Bokmärkestjänster (web 2.0)

Det finns flera olika verktyg för att samla olika typer länkar. Jag använder redan Google Bookmarks eftersom det är praktiskt när jag ändå använder många andra funktioner i Google. Det fungerar som en sort personligt bibliotek eller databas för mig, med betoning på personligt.

Delicious är en social bokmärkestjänst och ett bättre alternativ än Google för undervisning med sina delade och publika resurser, och också bättre när det gäller att organisera bokmärken. Då behöver behöver lärare inte organisera och kategorisera allt själv.  CiteUlike är en annan social bokmärkestjänst mer riktad mot den akademiska världen.

Det blir mer och mer tydligt för mig att just organisation är en nyckelfaktor för att använda digitala lärverktyg på ett effektivt sätt. Något som Stefan Hrastinski tar upp i Participating in Synchronous Online Education (2007, s. 10). Struktur finns redan när man använder t.ex Delicious, men att man ändå måste vara noga med struktur och organisation av material och kurser i digital miljö tycker jag är tydligt. Frågan blir då, vad och hur mycket ska vi som utbildare organisera?

Vad får man göra med andras bilder?

Lärare har alltid använt bilder i undervisningen. Tänk bara på de gamla skolplanscherna som man numera bara ser i museer.

skärmdump från en av skolplanschmuseets sidor

Före internet på tror jag inte särskilt många brydde sig om en lärare kopierade en bild på ett papper. Skillnaden är att idag är det så lätt att sprida en bild och hämta hem den och göra om den med datorns hjälp. Det innebär nya problem för upphovsrätten och för den som äger rättigheterna till en bild. Nätet flödar över av bilder som inte är ok att använda enligt lagboken. Men det finns lösningar som är lagliga. 

Skolverket har information om upphovsrätt Bilder - upphovsrätt för lärare. Här finns tips på var man kan hitta tillåtna bilder;  Multimediabyrå ,  Fotofinnaren , Clipart , MorgueFile , Creative Commons.
På Creative Commons kan man också hitta bilder som är det är tillåtet att bearbeta och arbeta vidare på. Det gäller bara att se vad licensen tillåter. Foton som är äldre än 70 år är tillåtet att använda och vanliga foton kan man använda fritt efter 50 år, men bilder av konstverk är det annorlunda med. Man får inte lägga upp en sån bild på nätet även om man tagit fotot själv. Vissa bildresurser är tillåtna att använd i undervisning och skola och får läggas på en skolplattform som Fronter eller Ping-Pong. Men man får inte läggas ut på nätet (Källa: BonusPresskopia).

länk till Nationalmuseeums samlingar

Allt det här är klart och tydligt men jag ser att det kan bli svårt att kontrollera vad som händer med bilder och material i digital form som i och för sig är tillåtna att använda i skola och undervisning men som inte får läggas upp på nätet. Om jag lägger en bildlektion på en sluten skolplattform med en bild av ett konstverk är det tillåtet, men om någon  delar den så den hamnar på nätet är det inte okej. Då tycker jag att det är lika bra att från början använda bilder som är tillåtna, CC är en utmärkt resurs här, och man kan också länka till en bild. Om det är ett konstverk finns det flera museer som visar sina samlingar i virtuella gallerier. Då är ju problemet löst innan det har uppstått. 

Men hur tänker DU när du använder bilder hämtade från nätet?

Stiftelsen för Internetinfrastuktur, CC och upphovsrätt

Tillbaka till bloggen efter några intensiva veckor med uppbyggnad av IT system och upphandling av datorer. I augusti ska vi gå in i en 1:1-miljö för undervisning. Det kommer att innebära att arbete med omställning av arbetssätt och pedagogiskt tänkande. Många fler frågor kommer dyka upp på vägen men redan har det ställts frågor om upphovsrätt och rätten till det material lärare producerar själva.

Hos skolverket finns en del hjälp på vägen och en upphovsrättsguide för lärare där man kan läsa om hur lärare får använda svt-play, och resurser från SR samt streamade media från AV-centralerna. Här kan man också kort läsa om You Tube, Spotify, hur man får använda bilder, och att ladda ner samt dela filer. Skolverket har också en lathund Kolla Källan som man kan ladda ner gratis.

This photo has Some Rights Reserved

Det finns fler resurser som hjälp att navigera i den digitala snårskog som lag och rätt på internet är att likna vid. Stiftelsen för Internetinfrastruktur snubblade jag över när jag började fördjupa mig i Creatice Commons projektet i Sverige.
Här kan man bl.a. hitta Kristina Alexanderssons matnyttiga guide Källkritik på nätet. (Kristina Alexanderssons foto på guiden hittade jag på Flickr men tillhörande CC-licens.)

Jag tycker att Creative Commons verkar vara ett utmärkt sätta att dela med sig och ändå ha kontroll över sitt verk. Har du några erfarenheter eller synpunkter på Creative Commons?